Modevärldens plastsugrör blev en ny kollektion

Nylonstrumpbyxor används ofta bara ett fåtal gånger innan de går sönder och slängs. I ett samarbete mellan Swedish Stockings och modedesigner Matilda Sundkler har kasserade strumpbyxor i stället använts för att skapa nya plagg. Kollektionen visar hur design, tillgång till material, sortering och efterfrågan behöver hänga ihop för att textilavfall ska kunna användas på nya sätt.

Nylonstrumpbyxor har av Linn Frisinger, VD på Swedish Stockings, beskrivits som ”modevärldens plastsugrör”.  En träffande beskrivning av en produkt som ofta används under kort tid innan den slängs och sällan ses ha något större värde när den gjort sitt.

Det är också utgångspunkten för samarbetet mellan designer Matilda Sundkler och Swedish Stockings. Genom att använda uttjänta strumpbyxor som råmaterial har de tillsammans visat hur något som ofta betraktas som avfall kan få ett nytt liv.

– Ett litet hål eller en maska kan räcka för att plagget ska slängas, även om materialet i sig har en betydligt längre livslängd. Varje par kan framstå som obetydligt, men sammantaget blir mängden som konsumeras och slängs ett problem, säger Matilda.

Genom Textile Movements talangprogram kom hon i kontakt med Swedish Stockings, ett svenskt strumpbyxvarumärke som arbetar med att minska strumpbyxans miljöpåverkan. Företaget samlar in använda strumpbyxor från sina kunder genom Recycling Club och samarbetar med kreatörer för att undersöka hur materialet kan användas på nya sätt.

Talangprogrammet, som drivs av Lindholmen Science Park, stöttade också Matilda under arbetet med kollektionen.

– Ett samarbete innebär så otroligt mycket mer arbete än själva designen och skapandet av plaggen. Stödet och vägledningen jag fått har varit ovärderligt, säger hon.

Tillsammans med Swedish Stockings utvecklade hon klädkollektionen Swedish Stockings x SYLVI SUNDKLER.

Sorteringen förändrade synen på materialet

Matilda har länge fascinerats av nylonstrumpbyxor som material och hon lyfter bland annat tonerna och lystern men också materialets konstruktion och elasticitet. Men när hon mötte en större mängd använda strumpbyxor var det inte självklart vad materialet kunde bli.

Genom att dela upp strumpbyxorna efter färg, ton och transparens blev skillnaderna mellan dem tydligare. Det som först framstod som ett osorterat avfallsflöde började ge konkreta uppslag till form och uttryck.

– När jag började sortera strumpbyxorna förändrades sättet jag såg på dem. I stället för en stor mängd kasserade strumpbyxor började det nästan kännas som ett materialbibliotek eller en färgpalett, säger Matilda.

Sorteringen blev därmed inte bara en praktisk förberedelse. Den blev ett sätt att upptäcka vilka egenskaper som fanns kvar och hur de kunde användas i nya plagg.

När strumpbyxan får en ny form

För Swedish Stockings gav samarbetet möjlighet att undersöka vad som kan hända med strumpbyxan efter dess första användning.

Arbetet handlar också om att bygga kunskap som företaget kan ta med sig i sin fortsatta produktutveckling.

– För oss handlar cirkularitet om att inte bara se en produkt utifrån dess första användning, utan också som en möjlig resurs för det som kommer därefter.

Att kollektionen inte bara visas upp utan också säljs kan bidra till att förändra synen på vad som kan vara en resurs, menar Matilda.

– När plagg skapade av material som tidigare har betraktats som avfall får ta plats i ett kommersiellt sammanhang förändrar det också hur vi värderar materialet. För mig är det väldigt spännande när det experimentella inte stannar vid att vara ett experiment, utan faktiskt kan bli en produkt som någon vill köpa, bära och behålla, säger hon.

Tillgången till material är inte självklar

För att utveckla fler produkter behövs dock en stabil tillgång till använda strumpbyxor. De mängder som Swedish Stockings får in genom sin egen insamling är begränsade. Därför kopplades projektet Textil Materialmäklare in genom Borås Energi och Miljö, som är en av projektets parter. Projektet som finansieras av Västra Götalandsregionen undersöker hur kasserade textilier kan göras tillgängliga för företag och andra aktörer som vill använda dem.

I bolagets pilotanläggning för textilsortering kunde strumpbyxor sorteras ut från andra insamlade textilier. Produkten är enkel att känna igen och därför enkel att sortera ut, men det krävdes stora mängder insamlat material för att få fram några få kilo.

– Det förekommer inte jättemycket strumpbyxor i insamlingen, och de är små och väger nästan ingenting, säger Felicia Fernstedt på Borås Energi och Miljö.

Sedan oktober 2025 får bland annat underkläder återigen läggas i hushållssoporna. Det innebär att färre använda strumpbyxor når textilinsamlingen och kan sorteras ut för nya ändamål.

Exemplet visar att det inte räcker att en produkt finns i omlopp. För att den ska kunna användas som råvara måste den samlas in, identifieras och sorteras fram i tillräckliga mängder.

Efterfrågan styr vad som blir synligt

En stor del av den textil som samlas in i dag sorteras utifrån om den kan säljas vidare, i Sverige eller utomlands. Plagg som inte kan säljas vidare går ofta till energiåtervinning och riskerar därför att försvinna ur sikte som en samlad materialström.

Det gör att möjliga råvaror kan gå förlorade innan designers, företag eller materialutvecklare får möjlighet att arbeta med dem. Att sortera fram små materialflöden på helt kommersiella villkor är svårt. Sorteringen sker till stor del manuellt och kostnaden blir hög i förhållande till materialets nuvarande marknadsvärde.

– Efterfrågan är A och O. Det vi har möjlighet att göra är att möta den efterfrågan som faktiskt finns och ge olika aktörer möjlighet att utveckla sina idéer och tjänster. På så sätt kan det skapas ännu mer efterfrågan, säger Felicia.

Småskaliga försök som detta kan därför fylla en viktig funktion. Genom att sortera fram och använda ett material går det att testa både efterfrågan och möjliga användningsområden innan det finns en etablerad marknad. Borås Energi och Miljö kan genomföra den typen av försök med hjälp av projektstöd och ett uppdrag från Borås Stad.

Samma avfall kan kräva helt olika lösningar

Kollektionen Swedish Stockings x SYLVI SUNDKLER tar hand om en liten del av alla använda strumpbyxor. Den är inte en lösning för stora textilflöden. Däremot visar den vad som kan hända när en designer, ett företag och en sorteringsaktör arbetar med samma material från olika håll.

Ett exempel på mer storskalig återvinning är innovationsprojektet Lump blir biokol till stålindustrin. Där har organisationer från textil- och stålindustrin undersökt hur uttjänta strumpor kan omvandlas till biokol genom pyrolys. Biokolet har sedan testats som ersättning för fossilt kol i den process där syre avlägsnas från järnmalmen för att framställa järnsvamp, som därefter används för att tillverka stål.

Precis som i arbetet med strumpbyxorna bygger processen på att en bestämd typ av textilavfall efterfrågas och kan sorteras ut. Skillnaden ligger i användningen och den möjliga skalan. I Matildas kollektion blir ett begränsat antal nylonstrumpbyxor nya plagg genom design och hantverk. I biokolsprojektet möter textilavfallet i stället en industriell efterfrågan som på sikt skulle kunna hantera betydligt större volymer.

Exemplen visar att textilavfall behöver tas om hand på olika sätt. Användbara plagg behöver användas längre. Vissa uttjänta material kan bli nya produkter genom design och återbruk, medan andra kan användas som råvara i industriella processer.

Men inget av detta sker av sig självt. Textilierna måste samlas in och sorteras, och det måste finnas företag eller andra aktörer som vill använda materialet. När de delarna hänger ihop kan även trasiga strumpbyxor komma till användning.