En container fylld med fast fashions baksida

När journalisten Sam Quashie-Idun grävde i hur Ghanas stränder förvandlats till textila dumpningsplatser, ledde det till ett globalt samarbetsprojekt mellan aktivister och kreatörer. Under Southern Sweden Design Days berättade han, tillsammans med Gustav Martner och Anna Lidström, om hur man med samarbete, kreativitet och aktivism kan synliggöra modets baksida.

Ett samtal om textil, makt och motstånd

Panelsamtalet Opportunities wasted – Why is fast fashion moving so slow? hölls under Southern Sweden Design Days 2025. På scen stod Sam Quashie-Idun, Gustav Martner och Anna Lidström – tre röster med en gemensam drivkraft: att synliggöra konsekvenserna av fast fashion och skapa vägar mot förändring.

Samtalet tog sin utgångspunkt i Greenpeace Afrikas rapport Fast Fashion, Slow Poison, som avslöjar hur Ghana, hem till världens största second hand-marknad Kantamanto, översvämmas av kläder från rika konsumtionsländer i väst. Varje vecka anländer 1500 ton secondhand-kläder till marknaden, men upp till 60 % av plaggen är osäljbara. Många är trasiga, smutsiga eller fel för klimatet – som vinterjackor och mössor i ett land som inte har vinter.

Ett dolt kretslopp av avfall och plast

Return to Sender – aktivism med riktning

Som ett svar på situationen samlade Greenpeace Africa, tillsammans med sina tyska kollegor, in avfall från Jamestown Beach, Kantamanto-marknaden och andra dumpningsplatser. Tillsammans med lokala aktörer fylldes en container med textilt avfall och skickade tillbaka den till Europa. Containern ställdes senare också ut under modeveckan i Berlin, mitt framför Brandenburger gate, med ett tydligt budskap: Ghana är inte er soptipp.

Gustav Martner, som tidigare arbetat på reklambyrå och nu är kreativ chef på Greenpeace Norden, menade att modebranschen bär ett tungt ansvar. Hans engagemang i den specifika frågan väcktes när han tog del av en granskning i svensk media, där det avslöjades att stora mängder kläder som lämnats in för återvinning i Europa istället dumpades i länder som Ghana.
– Jag kallar mig själv en omvänd greenwasher, sa han under presentationens gång, med syftning till när han arbetade på reklambyrå med att skapa kommunikation åt modeföretagen.

Tre plagg, tre perspektiv

För att undersöka möjliga lösningar på hur vi kan ta ansvar för de enorma mängder kläder som dumpas i länder som Ghana tog Martner med sig delar av det insamlade avfallet från containern, alltså textilierna som samlades in av Greenpeace Africa, till Sverige. Han hade fått kännedom om Quashie-Iduns arbete genom deras kollegor inom Greenpeace-nätverket och såg en möjlighet att fördjupa undersökningen genom ett samarbete med forskare och formgivare i Sverige. Tillsammans med Anna Lidström och forskare vid Textilhögskolan i Borås utvecklades ett konstnärligt och pedagogiskt projekt där tre plagg symboliserar tre perspektiv:

1. ATT BÄRA VITTNESMÅL: Ett plagg får representera idén om att bara bevittna orättvisor kan vara ett första steg mot förändring.
– Genom att titta, känna och berätta vad vi ser, kan vi väcka opinion, sa Martner. Men att bära vittnesmål löser inte problemet.

2. UTOPIN: Ett lågkvalitativt kavajplagg som var väldigt slitet återbrukades av Anna Lidström. Hon färgade, demonterade och byggde om det med material från sitt eget arkiv, ett arbete som tog många timmar i anspråk. Om man multiplicerar den tiden med alla de plagg som slängs så ser man snabbt att den här typen av löften om återbruk är en utopi.

Man byggde också en app där det färdiga plagget kunde hyras. En satirisk blinkning åt dagens mantra att en app kan lösa allt och att meningslösa gester inte löser problemet. Hyr plagget och visa på sociala medier att du är en del av den här utopiska idén att vi faktiskt kan laga eller återvinna alla dess plagg. Det blir som en slags valuta, ett sätt att visa att du är med och bidrar till att lösa problemet.

3. FOLKETS KRAFT: Det sista plagget, en kavaj, fick symbolisera de ansvarigas maktposition. Deltagare på utställningen bjöds in att klippa bort en bit av tyget, som en symbol och påminnelse för kollektiv handling. Inuti kostymen stod budskapet: Överproduktionen är problemet. Folkets kraft är lösningen.

Kommunikationen som förändringskraft

Samtalet handlade också om hur journalistik, konst och design tillsammans kan bidra till förändring.
– Det finns en styrka i att vi är här – en designer, en journalist och en aktivist – och angriper samma fråga från olika håll, sa Quashie-Idun. Han betonade vikten av att de rapporter, vittnesmål och data som aktivister och forskare tar fram inte bara blir hyllvärmare utan aktivt används som beslutsunderlag för politiker och som vägledning för företag som vill ta verkligt ansvar.

Martner höll med och påpekade att journalistik och granskningar har en särskild kraft att nå företagsledare, inte bara för att avslöja missförhållanden, utan för att de här aktörerna bryr sig om sin offentliga bild.
– De vill uppfattas som goda krafter i samhället, förklarade han. Därför finns det en faktisk möjlighet att nå fram, skapa dialog och påverka genom välriktad opinionsbildning.

Martners resonemang knöt an till samtalets grundtema, att förändring inte bara sker genom tekniska lösningar, utan också genom kommunikativa handlingar. När kunskap, granskning och kreativitet samverkar kan det uppstå nya vägar framåt.

– Ghana är inte världens soptipp, sa Sam Quashie-Idun. Och som han och de andra i panelen visade, är det genom samverkan mellan lokala röster, forskare, designers och aktivister som förändring kan ta form. Deras arbete visar att förändring kräver kreativitet, mod och samarbete. Och ibland en container fylld med sanning.

Return to sender: Why Africa doesn’t need any more of your clothes, av Sam Quashie-Idun

Om Southern Swedish Design Days

Mer Design Talks